Kammarrätten i Göteborg. Fotograf Johan Wingborg

Mot bakgrund av två färska kammarrättsdomar ser Fastighetsmäklarförbundet (FMF) det som nödvändigt att höja rösten väsentligt. Kammarrätten i Göteborg har beslutat att upphäva förvaltningsrättens varningsbeslut och i stället fastställa FMIs ursprungliga avregistreringsbeslut, vilket FMF kraftigt ifrågasätter av många anledningar. Domarna kommer såvitt känt att överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen, så sista ordet är inte sagt. 

Enligt både förarbetena till fastighetsmäklarlagen och lagkommentarerna ska avregistrering endast komma i fråga vid synnerligen klandervärdiga överträdelser eller, i vart fall, vid upprepade brister. Kammarrätten har nu dock väsentligt sänkt den ribban. Därför måste vi ställa oss frågan: hur har vi kunnat hamna i detta läge?

Utgångspunkten har alltid varit att mäklaren kan lita på säljarens uppgifter – om de inte är orimliga eller väcker särskilda tvivel. Nu kan vi konstatera att FMIs mångåriga korståg mot denna princip slutligen fått gehör hos förvaltningsdomstolarna. Domstolarna har nu etablerat en rättspraxis som varken ger mäklarna den rättssäkerhet de har rätt att kräva eller den tillförlitlighet som systemet borde bygga på. Med andra ord: ingen mäklare går längre säker, och tröskeln för när en mäklare kan bli avregistrerad framstår numera som orimligt låg. 

I ett av fallen fastställde kammarrätten dessutom beslutet om avrestrering trots ett rättsutlåtande som angav att FMIs påföljdsval var uppenbart felaktigt. Det är fullkomligt orimligt att ta en enskild individs yrkeslicens från hen när rättssakkunniga bekräftar att påföljden är uppenbart felaktig. 

FMF ifrågasätter inte i sig att de berörda mäklarna har gjort sig skyldiga till vissa smärre disciplinära förseelser. Såvitt känt har de också medgett ansvar för detta. Det vi däremot som sagt kraftigt vänder oss mot är att dessa brister lett hela vägen till avregistrering. Det som gör saken än mer bekymmersam är att domstolarna väljer att bortse från den omfattande branschexpertis som framlagts i målen, och inte minst att FMI medgett sig självt inte ens vara medvetet om aktuella problemområden förrän efter aktuella disciplinärenden. 

Det är svårt att förstå hur sakkunniga röster med decennier av erfarenhet kan avfärdas utan att det får någon egentlig betydelse för utgången (och omnämns över huvud taget inte ens i kammarrättens mycket kortfattade domar). 

Hur kan mäklare krävas leva upp till högre krav än FMI självt, när myndigheten samtidigt medger att den saknat kunskap i frågan? Och hur kan vi acceptera att enskilda mäklare retroaktivt bestraffas för en branschsedvänja som FMI nu plötsligt vill statuera exempel mot? 

Det är som att ta körkortet från individ som kör en personbil 7 km för fort på en 70-sträcka, under anförande av att det är detta ”som krävs för att understryka allvaret”. Så kan vi inte ha det. 

Det som dessutom helt verkar förbises – både av FMI och kammarrätten – är den mänskliga dimensionen. När en mäklare förlorar sin registrering innebär det i praktiken ett yrkesförbud, ett yrkesbud som dessutom i mångt om mycket påbörjas redan samma dag som avregistreringsbeslutet fattas även om överklagandeprocessen tar flera år. En lång karriär och en hel försörjning kan ryckas undan för ett agerande som FMI aldrig i något sammanhang tidigare klandrat eller ens (enligt egen utsago) varit medvetet om. Det blir som sagt en orimlig retroaktiv lagföring, där enskild mäklare oproportionerligt drabbas för ett kollektivt misslyckande. 

Det handlar inte bara om den enskildes yrkesliv. Bakom varje mäklare finns en familj, kollegor och kunder som påverkas. Att rycka bort en människas levebröd utan proportion till felet är både orimligt och ovärdigt.

Från FMF:s sida vill vi vara tydliga: de beslut och den praxis som FMI och kammarrätten nu etablerar kan inte få stå oemotsagda. Detta är bara början på en större diskussion. Det sista ordet är ännu inte sagt.