Riksbanken i kläm – experten: ”Inflationsmålet väger tyngst”

Inför Riksbankens räntebesked nästa torsdag, den 7 maj, är bilden ovanligt splittrad.

På ytan ser mycket stabilt ut. Börserna är upp i år, både i USA och Sverige. Inflationen har överraskat på nedsidan under en längre period. Och inköpschefsindex för både tjänster och industri har, trots svängningar, överlag legat kvar i tillväxtzonen.

Men under ytan växer osäkerheten.

Marknaden har svängt, men inte verkligheten

Under vintern låg fokus på svag efterfrågan och risken för att inflationen skulle bli för låg. Nu har marknaden i stället börjat prisa in räntehöjningar. En höjning under andra halvåret och ytterligare en nästa år ligger i förväntansbilden.

Det är ett tydligt skifte.

Samtidigt går den bilden inte riktigt att få ihop med hur ekonomin faktiskt utvecklas.

BNP-siffrorna har varit en besvikelse i början av året. Både januari och februari kom in under förväntningarna.

Bilden är dock inte entydigt svag. SCB:s konjunkturklocka visar att läget är starkare än för ett år sedan, då ekonomin tydligt befann sig i lågkonjunktur. I dag ligger en majoritet av indikatorerna över sina långsiktiga trender. Men uppgången tappade fart i slutet av 2025 och utvecklingen har därefter varit trevande.

Det märks också i detaljerna. BNP-indikatorn ligger kvar i recessionsfas, medan hushållskonsumtionen och industrins orderingång har återhämtat sig, men från låga nivåer.

Inköpschefsindex ger en liknande bild. Tjänstesektorn och industrin ligger kvar över 50-strecket, men utvecklingen har varit ryckig. Det senaste industri-PMI:t pekar dessutom på svag orderingång framåt, ett klassiskt tecken på att aktiviteten kan dämpas längre fram.

Även från handeln kommer tydliga varningssignaler.

I Svensk Handels handelsbarometer backar samtliga delbranscher i april. Framtidsindikatorn ligger under 100 för både dagligvaror, sällanköp och partihandel, där nedgången är störst.

Budskapet är tydligt: efterfrågan viker.

“Energikrisen märks här och nu”, konstaterar vd Sofia Larsen.

Bakom utvecklingen finns fortsatt försiktiga hushåll.

Konsumtionen pressas av högre kostnader och osäkerhet, samtidigt som arbetsmarknaden visar nya svaghetstecken. Den säsongsjusterade arbetslösheten steg till 9,2 procent i mars – nivåer som inte setts sedan krisens inledning 2021.

Siffran ska visserligen tolkas med viss försiktighet, då SCB haft problem med mätningarna. Men riktningen är ändå bekymmersam. Sysselsättningen faller och sysselsättningsgraden sjunker.

Det är inte där vi borde vara nu, efter att räntorna halverats och skatter sänkts.

Samtidigt har bostadsmarknaden börjat röra på sig igen. Antalet affärer ökade i mars och priserna pekar svagt uppåt, särskilt i Stockholm där uppgången varit tydligare under en längre tid. Den globala oron tycks därmed till viss del trotsas.

Men uppgången sker från låga nivåer efter flera år av en svag och avvaktande marknad. Bostadsmarknaden är fortsatt bräcklig. Skulle räntehöjningarna bli verklighet är det svårt att se att bostadsmarknaden står emot särskilt länge.

Mjuk inflation i backspegeln, risker framför oss
Samtidigt har inflationen fortsatt att utvecklas överraskande väl. Utfallet har i flera månader varit lägre än väntat och marsstatistiken var inget undantag, där både KPIF (KPI med fast ränta) och KPIF-XE (exklusive energipriser) kom in tydligt under prognoserna och klart under Riksbankens mål på två procent. Även om tidigarelagda prissänkningar kopplade till den sänkta matmomsen från 1 april bidrog, talar utvecklingen i grunden för en fortsatt avvaktande penningpolitik.

Men framåt ser det mer osäkert ut.

Konflikten mellan USA och Iran har nu pågått i två månader utan någon lösning i sikte. Två fredsförhandlingar har havererat. Samtidigt har oljepriset legat kvar på en tydligt förhöjd nivå, över 100 dollar per fat i flera veckor.

För varje dag konflikten pågår ökar risken att de högre energikostnaderna letar sig in i den breda ekonomin.

Det är precis den typen av scenario som Riksbankschef Erik Thedéen nyligen varnade för i ett tal. Utbudsstörningar kan bli mer långlivade än väntat och centralbanker kan inte alltid luta sig mot att “se igenom” dem.

Hans tonläge har tydligt blivit mer hökaktigt.

När signalerna drar åt olika håll
Det som gör läget särskilt svårtolkat är spänningen mellan olika signaler.

Å ena sidan: stigande energipriser, geopolitisk oro och historiska erfarenheter av seglivad inflation.

Å andra sidan: svag BNP, dämpad konsumtion, en arbetsmarknad som vacklar och indikatorer som pekar på att efterfrågan snarare bromsar än accelererar.

Att börsen samtidigt fortsätter uppåt förstärker känslan av en obalans.

Den typen av lägen brukar dock inte bestå. Snart får vi ett tydligare svar på vilken sida som väger tyngst.

Samtidigt finns möjligheten att prisuppgången får ett mer abrupt slut om konflikten snabbt trappas ned och flödena genom Hormuzsundet återgår till det normala.

I ett sådant läge kan inte heller räntesänkningar uteslutas.

Avgörandet närmar sig i datan
För Riksbanken blir inkommande data helt avgörande.

Och innan direktionen sätter sig ner för att fatta sitt beslut kommer ytterligare en omgång statistik in, siffror som i praktiken kan sätta tonen för hela beskedet. Redan denna vecka blir intensiv. Inte minst väntar en fullmatad onsdag.

Detaljhandeln står först på tur, en av de mest känsliga temperaturmätarna på ekonomin. Frågan är om de svaga signalerna från Svensk Handel bekräftas i faktiska försäljningssiffror eller om hushållen visar större motståndskraft än väntat.

Samtidigt får vi BNP-indikatorn för första kvartalet. I årstakt väntas tillväxten uppgå till 2,7 procent, vilket vid första anblick ser starkt ut. Men det ska sättas i relation till fjolårets svaga första kvartal. På kvartalsbasis är bilden betydligt mer dämpad, med en väntad tillväxt på endast 0,4 procent.

Därtill publiceras Konjunkturbarometern. Senast var signalerna förvånansvärt stabila, till och med relativt starka givet omvärldsläget. Frågan är hur mycket den bilden har förändrats nu när konflikten dragit ut på tiden och energipriserna bitit sig fast.

Och som om det inte vore nog kommer snabb-KPI för april dagen före räntebeskedet, nästa onsdag.

Det innebär att Riksbanken går in i mötet med färskast möjliga inflationsdata i handen, i ett läge där inflationsutsikterna blivit alltmer osäkra.

Ett väntat besked – fokus på orden
Själva räntebeskedet nästa vecka lär inte bjuda på några överraskningar. Räntan lämnas oförändrad. Det intressanta blir i stället vad som sägs.

Mycket talar för att Riksbanken kommer att signalera en ökad beredskap att agera. Någon ny räntebana presenteras inte vid det här mötet, men hade en sådan lagts fram är det troligt att den justerats upp något, som ett sätt att markera att inflationsriskerna tas på allvar.

Det handlar dock inte om någon faktisk kursändring. Snarare om att hålla alla dörrar öppna.

Slutsats: inflationsmålet väger tyngst
Riksbanken befinner sig i ett ovanligt svårt läge. Inflationen ser hanterbar ut här och nu, men riskerna framåt har ökat. Konjunkturen rör sig i rätt riktning, men återhämtningen är långsam och hackig.

Det finns argument åt båda håll, och det är just det som gör avvägningen svår.

En sak är dock säker: om valet står mellan att stötta ekonomin och att säkra inflationsmålet, är prioriteringen given. Inflationsmålet väger tyngst. Det är trots allt det Riksbanken är satt att försvara.

För egen del är jag ändå försiktigt optimistisk och ser det som mindre sannolikt att vi får några räntehöjningar, vare sig i år eller nästa. Men om konflikten med Iran fortfarande pågår när sommaren närmar sig förändras förutsättningarna påtagligt.

Då är det svårt att se att räntan inte behöver höjas.

Text: Robert Sjölin Drake, expert inom makroanalys och ränteprognoser.