Vi på Mäklarvärlden vet att ni i mäklarvärlden vill veta mer om varandra. Nu tjuvstartar vi vår nya artikelserie ”Månadens intervju” med att prata med Johan Styrsvik, mäklare sedan åtta år på Husman Hagberg i Sollentuna.
Bland annat får vi veta varför han inte blev sjökapten, ifall han skulle anmäla en kollega om hen gjort fel, och – nästan – hur mycket han tjänar.

Johan Styrsvik. BILD: Michael Folmer

När Mäklarvärlden pratar med Johan Styrsvik är det runt trettio grader ute och han förklarar att han överlåter kostymen till ungdomarna.

– Jag är för varm. Och jag har sagt det till kunderna om varför jag kommer i pikétröja och shorts. De höll med mig – och det är så man blir den mer personliga mäklaren.

Så, vem är du?
– Jag började som mäklare 2012 och då kom jag från bevakningsbranschen. Skolade om mig inom fastighetsförvaltning med inriktning mäklare på Högskolan Väst i Trollhättan 2009 och något år efter examen var jag största mäklaren på vårt kontor. 2015 vann jag Husman Hagbergs ”Årets äkta passionerade vinnare”. Jag var också väldigt tidigt ute med en businessida på Facebook, något som ju många har i dag.

Vad fick dig att vilja bli mäklare?
– Det var faktiskt min fru. Vi hade träffats hösten 2007, men jag bodde några månader i Texas hos min syster så vi pratade mycket i telefon. Jag funderade på vad jag skulle göra efter bevakningen eftersom jag inte kände att jag kom vidare där, och hon frågade vad jag ville. Vara min egen chef, få utlopp för tävlingsinstinkt, bestämma själv, ha kundmöten… Och då sa hon att mäklare låter precis som ett sådant jobb! På den vägen var det. Jag valde treårig fastighetsförvaltning för att ha det som grund om man skulle vilja byta bransch.

Bytt bransch har han gjort tidigare. I bevakningsbranschen gjorde Johan Styrsvik allt från att vara gruppledare för Stena Line till vapenbärande skyddsvakt. Försäljningskarriären började på Ica Maxi på högstadiet via telefonförsäljning till hundmatsföretag. Men det var inte det han drömde om som liten.

– Nej, jag ville bli sjökapten som min pappa. Men det fick jag inte för honom, han tyckte inte att sjöbefälsyrket var som förr – nu mycket mer stress och mindre besättningar. Det var ingen rolig inriktning längre, tyckte han, och sa att jag borde bli skeppsmäklare i London istället. Han hade till och med ordnat ett jobb åt mig där när jag tog studenten, men jag hade inget intresse för London. Det har jag fortfarande inte, även om jag nu blev mäklare ändå. Ska jag flytta så blir det Blekinge eller Kalmar på sikt.

Vad vill du se hos en potentiell arbetsgivare?
– Från första början ville jag ha ett familjärt företag, där man skulle kunna diskutera saker. I stora organisationer är allt så himla tungrott, som i Securitas där jag var tidigare. Jag gillar att känna folk jag jobbar med. Så när jag var på intervju hos Husman Hagberg träffade jag Barbro Hagberg, vår ägares fru, och hon var precis så familjär och personlig. Nu har i och för sig Husman Hagberg börjat bli väldigt stort med nästan hundra kontor, men jag som varit med i åtta år har fortfarande bra kontakt med kontoren och framför allt huvudkontoret. Det har man inte överallt.

Johan Styrsvik är fast anställd på provision, och säger att han aldrig kommer att låta sig headhuntas någon annanstans ens om det skulle ge mycket mer pengar. Han gör det inte för pengarna, utan för att ha roligt. Men:

Hur mycket tjänar du?
– Väldigt bra. En av dem som tjänar bäst i Sverige. Utan att tro för mycket så är jag rätt säker på det. Men jag gjorde det inte från början, kan man ju förtydliga. Det var ganska knapert i alla fall de första ett och ett halvt åren. Jag har gått från noll – kom till en ort utan tidigare kontakter överhuvudtaget och vår marknadsandel var inte jättestor på den tiden heller.

I åtminstone tio år har han bestämt att han ska köra vidare på detta sätt hos Husman Hagberg, för att sedan utvärdera ifall familjen ska flytta söderut.

– Jag har fått frågan om jag vill köpa in mig, och jag är ju entreprenör och vill driva eget plus att det rent ekonomiskt så klart hade varit tio gånger bättre, men eftersom jag inte vet om jag ska stanna har det inte varit lönt. Om vi flyttar får vi se om jag startar kontor där nere, eller gör något helt annat.

Hur mycket jobbar du?
– Ur arbetsmiljöperspektiv kan jag inte säga hur mycket, men väldigt mycket… Måndag till torsdag och söndagar, men även om jag är ledig kollar jag mejl morgon och kväll. Så jag är alltid uppkopplad, och har alltid varit. Det har blivit en vanesak. Jag är så gammal att jag inte fått någon bokstavskombination men jag har säkert det också – om jag inte har något att göra klättrar jag på väggarna. Efter en halv dag i en solstol måste jag göra något, till och med på landet. Röja i skogen, ut med båten, det finns alltid något. Min fru gillar att njuta av livet och ta det lite lugnt så vi väger upp varandra, haha. Hemma i Sollentuna ses vi inte så mycket, går ut och äter tillsammans och sen åker jag tillbaka till kontoret.

Hur ser konkurrensen ut för dig?
– Vi har det ganska bra med konkurrenterna, jag kontaktar dem relativt ofta för att höra hur det är och hur det går. Jag gillar ju att prata med folk och ha ett kontaktnät, har försökt få ihop att vi ska köra någon bowling eller vinprovning men det är ju svårt att få ihop det med visningar och familjer så det kanske har hänt två gånger på åtta år.

Han nämner Cherry Lindström på Svenska Mäklarhuset som sin främsta konkurrent – ”hon är jätterolig” – och Alexander Torssell på Länsförsäkringar Fastighetsförmedling ”en ung kul kille, reggad i två år, jobbar mycket”.

Händer det att ni tipsar varandra om det är något ni inte själva hinner med?
– När jag ringer till konkurrenterna är det ofta för att de har en lägenhet av samma storlek i samma förening till salu. Däremot om jag har mycket så är det kollegorna på kontoret, eller i kedjan. Om jag har en köpare i Solna ber jag Solnakontoret ta hand om deras försäljning. Just nu är det faktiskt lite mycket så vi söker med ljus och lykta efter mäklare.

Om du själv säljer en bostad, vad vill du ha av din mäklare?
– Jag har faktiskt bara sålt en bostad själv i hela mitt liv, i Sollentuna. Mäklarsamfundet tyckte inte att jag skulle gå via Husman Hagberg så då fick jag välja en konkurrent, även om det kan vara lite känsligt. Vi jämförde tre och gick efter magkänslan – inte den billigaste eller den yngsta, utan en som var trevlig, lojal, kändes bra även för köparen och kunde området.

Vad skulle du göra om du upptäckte att en kollega gör fel?
– Då hade jag sagt till, absolut. Men jag är yngst av mina kollegor som alla har jobbat i över 15-20 år, så det har aldrig varit tal om det.

Skulle du anmäla?
– Nej, det hade jag nog faktiskt inte gjort kollegor emellan. Om jag sagt till dem personligen att det har gjorts fel är de medvetna om det. Jag har aldrig anmält en konkurrent för något heller, tycker att det är fjantigt. Tycker jag att något är fel så har jag sagt det, men någon annan får anmäla i så fall.

Vem vänder du dig till om det är något du inte kan?
– Framför allt Peder Nilsson, min närmaste chef, det är han som med sin bror Robert driver kontoret jag jobbar på. I vissa fall huvudkontoret om det är något han inte kan svara på. Det vanligaste är att diskutera värdering. Som i veckan, det var nästan en sjötomt men kommunen hade sista metern, sådant kan vara jättesvårt. Ibland är det skattefrågor eller krångliga dödsbofrågor. Men det är det som är så roligt med mäkleri, man lär sig något nytt hela tiden och blir aldrig fullärd. Och det är jätteviktigt att kunna diskutera.

Har det gått fel någon gång och vad gjorde du då?
– En gång hade vi en fotografering på en lägenhet som skulle ut på Hemnet. Säljaren godkände, kontrakt skrevs och sedan blev det tillträde. Efter detta kom en utvärdering, där säljaren klagade på att en duk på balkongen var uppblåst och att överkastet var lite knöligt. Det är sådant som lär en att be säljarna titta noga på bilder och texter och komma med egna förslag så att det inte blir fel. Vi ska jobba tillsammans, båda vill ju att det ska bli en bra försäljning med bra betalt utan krångel.

Har du fått klagomål någon gång?
– Det har jag fått, när jag delade ut reklam i brevlådorna om att man sålt i området och ibland till någon med ickereklam på dörren… Två gånger har jag blivit ganska grovt utskälld för det. Sen började vi med adresserad reklam.

Du har gjort ditt bästa halvår sedan du började jobba mitt under coronapandemin, hur har det gått till?
– Tidigare lade man kanske ut fyra lägenheter, sålde dessa, och lade ut fyra nya och så vidare. Med längre försäljningsperioder har istället två av dessa sålts varför det har bunkrats upp, och under vintern och våren tog det fart. Trots att april var en av våra sämsta månader så tog det fart igen i maj. Och sen kom jag ju inte iväg på min årliga långsemester i våras heller, vilket också spelade roll så klart.

På tal om coronan, har du fått förändra något i dina rutiner under tiden?
– Ja, vi har testat lite olika. En söndagsvisning utan klockslag där man skulle ringa istället fungerade inte alls, ingen ringde. Då lade vi istället upp en visningstid men att man måste ringa och boka sig vilket i alla fall 70-80 procent ser och gör, och sen sms:ar jag alla om lite olika tider och att tänka på avstånd och så vidare. Sedan är vi två-tre på plats och släpper in några i taget, en är utanför med vatten och svarar på frågor och visar i området och jag är inne i lägenheten och svarar på frågor. Det har funkat jättebra, trots att det blir lite mer kostsamt med extra folk på plats. Sen är det förstås väldigt många fler privatvisningar, vilka är de bästa.

Vad ser du när du skådar in i framtiden? Om fem år, tio år?
– Vi har nog barn, men boendemässigt och vad jag gör är lite mer osäkert. Men med stor sannolikhet bor vi i södra Sverige, föräldrarna börjar bli äldre och vill umgås. Jag gillar både Kalmar, Blekinge och Skåne, är ingen storstadsmänniska. Så länge familjen trivs, vi hinner resa och göra det vi vill spelar det inte så stor roll. Jag gillar det spontana i att bara komma över också. Här i Stockholm blir det ”vad gör du om fyra veckor, hinner du ses?”. Det jag vill är att fortsätta njuta av livet. Man ska ha kul varje dag och aldrig lägga sig som ovänner.

Bilar, en av Johan Styrsviks hobbies. BILD: Ludwig Ellhage

FAKTA

Namn: Johan Styrsvik
Ålder: 35
Bor: Bostadsrätt i Sollentuna och en semesterbostad i Blekinge
Från: Karlskrona
Familj: Frun Sofie och bullmastiffen Buster
Arbetsplats: Husman Hagberg i Sollentuna
År som mäklare: Ganska exakt åtta år i juli
Det här gör jag på fritiden: Dels är jag mycket vid semesterbostaden och dels brukar vi resa. Jag har tre månader semester per år men detta år ligger vi lite efter eftersom vi skulle ha rest till USA i våras och det inte blev av. Och så tycker jag att bilar är kul, kör mycket och har några olika.