”FMI:s verklighetsfrånvända tillsyn är ett slag i luften mot penningtvätt”

Kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism är en av de viktigaste frågorna för dagens fastighetsmäklare. Det är en viktig samhällsfråga, som också måste viktas mot mäklarföretagens unika utmaningar med oftast små firmor (att t.ex. jämföra med fåtalet storbanker som lyder under motsvarande regelverk) i en mycket kostnadspressad konsumentorienterad bransch. För att detta arbete ska vara effektivt krävs därför en tillsyn som är logisk, förutsägbar och framför allt möjlig att tillämpa i en mäklares vardag.

Tyvärr ser vi nu en oroande utveckling. Som även Joachim Rusz, jurist med 15 års erfarenhet av operativt penningtvättsarbete inom bank och finans samt som inspektör på Finansinspektionens penningtvättsavdelning, nyligen belyste i Tidningen Balans har rättstillämpningen kring penningtvättslagen hamnat i ett kritiskt läge. Den grundläggande idén med ett riskbaserat arbetssätt har i praktiken ersatts av ett “regelefterlevnadsbaserat” system där dokumentationen blivit viktigare än den faktiska kontrollen. I hans text, där han uppmärksammar Länsstyrelsens tillsynsmetodik, tas bl.a. upp att “Om Finansinspektionen tillämpade samma synsätt skulle inte ens storbankerna klara tillsynen.”

En lånad modell med hänsynslösa böter

Vi ser med stor oro hur Fastighetsmäklarinspektionen (FMI) uppenbart har hämtat direkt inspiration från Länsstyrelsens tillsynsmetodik, inte minst vad gäller straffskalan. FMI har importerat en modell som kräver en närmast akademisk nivå på den allmänna riskbedömningen, men valt att applicera sanktionsavgifter som är långt mer oproportionerliga för enskilda mäklarföretag. Länsstyrelsen har dessutom tillämpat en långt mer nyanserad straffskala, medan FMI hittills i princip dragit alla företag ”över en kam”. När FMI utmäter sanktioner ser vi belopp som ofta saknar proportion till de faktiska bristerna. Att drabbas av hundratusentals kronor i avgifter för administrativa oklarheter i ett policydokument underminerar förtroendet för hela systemet.

“Samverkan” är en sanning med modifikation

I en nyligen publicerad artikel i Uppsala Nya Tidning (UNT) menar David Johansson, enhetschef på FMI, att mäklarföretagen har haft tid på sig att sätta sig in i reglerna. Han hävdar dessutom att myndigheten gått ut med information och haft “samverkan med branschen i flera år”. Från Fastighetsmäklarförbundets (FMF) sida måste vi vara tydliga: detta påstående stämmer helt enkelt inte. Att kalla passiv och grovhuggen informationsgivning för ”samverkan” är en kraftig förenkling och upplevs mer som ett sätt att skydda sig mot kritik i den egna riktningen. FMF har vid upprepade tillfällen bjudit in FMI till workshops och konkreta samarbetsprojekt för att gemensamt arbeta fram vägledning som faktiskt fungerar i praktiken. FMI har dock konsekvent tackat nej till dessa initiativ. Att då i efterhand påstå att man samverkat, samtidigt som man nu delar ut miljonböter för att mäklarnas dokumentation inte uppfyller de krav som FMI definierar först i efterhand, är verkligen anmärkningsvärt.

Logiska kullerbyttor försvårar arbetet

Det råder en logisk förvirring i myndighetens kravställning. Tillsynen kräver att mäklarföretag redan i den allmänna riskbedömningen ska kunna förutse och vikta varje tänkbar kombination av riskfaktorer i hypotetiska scenarier. Detta skapar en “moment 22”-situation där fokus hamnar på att producera dokument för dokumentationens skull. När kraven blir så komplexa att de kräver extern expertis för att ens tolkas, samtidigt som myndigheten vägrar delta i praktisk vägledning, riskerar vi att förlora själva syftet med lagstiftningen.

Fokus på verklig nytta – inte blanketter

FMF kräver nu en kursändring. Tillsynen måste gå från att vara en jakt på formella fel till att bli ett stöd i det faktiska arbetet med att stoppa kriminella. Vi kräver:

• Verklig samverkan: FMI måste sluta gömma sig bakom generella informationsutskick och faktiskt möta branschen i det vägledande arbetet.

• Sanktioner i proportion till felet: Det är oacceptabelt att FMI tillämpar högre avgifter än andra myndigheter för likvärdiga administrativa brister.

• Slut på pappersproduktionen: Fokus måste återgå till att identifiera faktiska risker på bostadsmarknaden, inte att bestraffa företag för att de inte använder exakt de formuleringar myndigheten för dagen föredrar.

Vi vill inte ha mindre tillsyn – vi vill ha en tillsyn som gör skillnad på riktigt. Men så länge FMI väljer bestraffning framför dialog och vägledning, förblir kampen mot penningtvätten en pappersprodukt där bara de kriminella går vinnande ur striden.

Carola Russmark vd, Fastighetsmäklarförbundet