”Helt seriöst kan jag inte se mig själv göra något annat än att mäkla”

För tre år sedan var gårdsmäklaren Jennie Bråthén på MäklarVärldens omslag. Hon arbetade på Ludvig & Co i Uddevalla och förmedlade fastigheter på landet för rekordsummor. Vad har hänt sedan dess?

Hej Jennie! Är du kvar på Ludvig & Co i Uddevalla – och hur har de tre åren som hunnit gå varit för dig?

– Hej! Kul att höra från er igen. Att det redan har gått tre år sedan vi hördes. Visst är jag kvar på Ludvig & Co i Uddevalla – och vilka innehållsrika år det har varit. Det var skönt när vi kom ut på andra sidan av pandemin och vi kunde möta säljare, köpare och spekulanter utan restriktioner igen. 2022 var en virvelvind till år där skogsmarkspriserna nådde nya rekordhöjder och jag gjorde omsättningsrekord. Det var skoj. Under året som följde kom räntorna ikapp även vår del av marknaden och under innevarande år har jag fått jobba hårt och länge för att få säljare och köpare att mötas.

Har det tuffa läget som varit på bostadsmarknaden påverkat ditt jobb som gårdsmäklare, eller förmedlar du gårdar för rekordsummor fortfarande?

– Rekordsummor vet jag inte men tillskillnad från privatbostadsmarknaden har vi upplevt en fortsatt rörlighet på marknaden trots höjda räntor och övriga omvärldsfaktorer. Personligen hade jag ett trögt första halvår 2024 men innan dess dundrade det på som vanligt och sedan jag kom tillbaka från sommarsemestern är det full rulle igen. Jag har många vänner som jobbar med villa- och bostadsrättsförmedling och jag har sett hur de har kämpat i motvind under flera år. Imponerande uthållighet, måste jag säga.

Temat i det här numret är säkerhet. Hur gör du för att vara säker vid besök på kanske ensligt belägna gårdar etc?

– För det fösta förundras jag över att jag inte råkat ut för konstigare saker än vad jag har, med tanke på alla gånger jag åkt hem helt ensam till vilt främmande människor. Men allvarligt talat tror jag inte att farorna är fler eller större på landsbygden än inne i stan. Snarare tvärt om. Största risken är troligen trafikolyckor då jag kör många, långa mil på landsbygden varje år. Men på 13 år har jag bara kört på ett rådjur och behövt bli uppdragen ur ett dike en gång. Det får jag vara nöjd med. Rent konkret vet mina kollegor alltid vilken fastighet jag är ute på samt namn och nummer till den jag ska träffa. Vi har också en säkerhetsapp som vi kan använda oss av. I den kan man ange en sluttid på ett kundbesök och har man inte själv avslutat ärendet i appen innan sluttiden är nådd, så larmar appen till kollegor. Visst har jag använt den appen ibland men aldrig behövt larma kollegor.

För tre år sedan sa du i vår intervju att du hade världens roligaste jobb. Är det lika roligt idag?

– Jag brukar skämtsamt säga att jag inte kan något annat varpå jag måste stanna kvar i branschen. Helt seriöst kan jag inte se mig själv göra något annat än att mäkla. Alla andra yrken jag ibland sneglar på känns oerhört fyrkantiga i jämförelse med vår fart och fläkt. Det är ett väldigt krävande arbete, inte minst vad gäller tillgänglighet och arbetstider och all respekt till de som slutar av respekt för familj och vardagspussel. Samtidigt är det så vansinnigt roligt arbete. Jag blir fortfarande så jäkla glad varje gång jag får till en affär och jag vill uppleva det många, många, många gånger till.

Vilka utmaningar är annars störst just nu på bostadsmarknaden och i synnerhet för dig som gårdsmäklare?

– På de mindre gårdarna, så kallade hästgårdar, upplever jag en inlåsningseffekt på grund av den tröga privatbostadsmarknaden. Vet man inte om eller när man kommer få sitt nuvarande boende sålt eller alls till vilket pris, kanske man vare sig kan eller vågar gå in i en ny bostadsaffär med oss.

Om vi hörs om tre år igen – vad tror du mest har förändrats då vad gäller ditt arbete som gårdsmäklare?

– Vi upplever nu en intensiv politisk debatt om svenskt och europeiskt jord- och skogsbruk och det ska bli väldigt spännande att se vart den tar vägen. EU kan kännas långt bort, men beslut i Bryssel berör våra kunder på gårdsnivå och därmed möjligheten och viljan att ny- eller återinvestera i lantbruksfastigheter.