Mäklarvärlden har intervjuat en mäklare som gjort en anmälan om penningtvätt till Finanspolisen.
Ingen som gör en sådan anmälan får berätta det för någon annan, och kan bli lagförd för saken, varför vi har gjort ett undantag och låtit mäklaren ifråga vara anonym. Det för att vi tror att det är viktigt för andra att förstå hur det fungerar.

Bilden är genererad med hjälp av AI.

Mäklaren är anställd på en av Sveriges största mäklarkedjor och har varit där i närmare fem år. För en tid sedan upptäckte hen ett förändrat beteende hos en av sina spekulanter.

– Syftet med köpet var från början ett permanentboende, vilket övergick i att det skulle vara en investeringschans. Bostaden var också ett renoveringsobjekt, säger mäklaren.

– Dessutom var det från början en person som skulle köpa för att bo där, men när affären närmade sig var det flera som skulle gå ihop och köpa. Det var oklart vilka personer det handlade om och hur ägandet i så fall skulle se ut.

Mäklaren noterade också att de övriga presumtiva ägarna inte var intresserade av att komma och titta utan kunde tänka sig att bara stå på avtalet.

– Det tydligaste var dels att kunden plötsligt kunde tänka sig att betala mer, och dels att de gick från lånelöfte till att betala helt kontant, säger hen.

När mäklaren såg alla dessa varningsflaggor tänkte hen att var och en borde kollas upp, men att det sammantaget tändes en väldigt röd lampa.

– Man måste försöka förstå vad som ändrats – vad är syftet, vem är det egentligen som köper och betalar, vem styr affären? Det var så många frågor, och när jag ville ha in dokumentation om vilka fler som skulle vara med på köpet och hur de plötsligt hade så många miljoner att inget lån behövdes, försvann personen helt ur bilden.

Det var då mäklaren tog kontakt med juristerna på sin kedjas huvudkontor och diskuterade sina misstankar. De höll med om att det saknades tillräcklig dokumentation för att hen skulle kunna känna sig trygg i att fortsätta affären.

En mäklare gör alltid anmälan till Finanspolisen själv, det går alltså inte att lämna över det till någon annan på företaget.

När det kommit så långt har Finanspolisen en portal för denna anmälan, där man först registrerar sig som rapportör innan den kan skickas in.

Vilken typ av information måste vara med?

– All information man lyckats samla in och varför man har misstankar. Efter det får jag som mäklare inte veta något mer utan det går vidare i systemet, säger mäklaren.

Hen säger att med lite tur kanske hen får läsa om det i tidningen senare, om alls, men:

– Det kan ju hända att man kallas som vittne i en rättegång eller liknande, även om jag tror att det är ovanligt – jag har inte hört talas om någon som kallats.

Hur gick det till att göra anmälan?

– Rent tekniskt är det en ganska krånglig sida, men att generera rapporter borde ske betydligt oftare än det gör i dag. Alla måste förstå att det behöver göras, och det tror jag att vi behöver utveckla som bransch.

Hen menar att det är en utsatt bransch och en roll de helt enkelt får axla.

– Det är en viktigt arbetsuppgift med syftet att ha ett schysst Sverige.

Hur hanterade du kunden under tiden?

– Det är en svår situation både i förhållande till spekulanten ifråga, andra spekulanter och budgivare och inte minst säljaren. Säljaren vill givetvis sälja till den som vill betala mest, köparen är oavsett syfte angelägen att göra affär, och då hamnar man givetvis i en jobbig sits. Då får jag prata med säljaren och få dem att förstå att utifrån mitt perspektiv finns inte möjlighet att göra affär med den här spekulanten utan vi behöver fokusera på andra. Eftersom man inte heller får berätta varför är det verkligen inte lätthanterat, säger mäklaren.

Tog processen lång tid?

– Om man säger så här, i vanliga fall vill spekulanter komma på visning och sen lär man känna dem lite och känner ganska snabbt om de vill göra affär. Steget till att känna att kunden beter sig så märkligt och illegitim att det skulle kunna leda till en anmälan om penningtvätt borde gå relativt fort, redan efter ett par kontakter.

Vilka konsekvenser fick det här för affären?

– Självklart kan det få konsekvenser för både säljare och slutpris, beroende på hur mäklaren hanterar situationen. Det krävs kompetens och skicklighet – men också att man är medveten redan från början att det kan uppstå problematik.

Mäklaren säger att just balansgången mellan att hantera den löpande förmedlingen i förhållande till det som händer runtom vid en misstänkt spekulant är det svåraste av allt, och menar att hen har tur som är på en större kedja där det finns stöd och hjälp att få.

– Att jobba som enskild mäklare på litet företag måste ju göra det ännu svårare. Den stora branschfrågan är ”när borde jag förstå”, och det är fall till fall-baserat så det finns inget facit.

Till sist, har du några tips till dina kollegor?

– Mäklarens tre tips… Jag skulle säga att var intresserad och tänk till. Låter det för bra för att vara sant kanske det är det också. Det är aldrig fel att begära in dokumentation, den som har rent mjöl i påsen har inte svårt att få fram en löneavi eller bodelningspapper. Och framför allt, ta hjälp om du är osäker – fråga en kollega eller en jurist eller Mäklarsamfundet.

Den aktuella förmedlingen blev trots allt av till slut, om än inte med den misstänkta spekulanten. Objektet såldes opåverkat av anmälan.