När det uppstår misstanke om penningtvätt börjar kundrelationen klia som ett myggbett. Dyrbar tid är investerad och om mäklaren misstagit sig har uppdraget avslutats i onödan samtidigt som hen garanterat förlorat en referens.
Mäklarvärldens expertkrönikör Patrick Thomenius, produktägare för Nordkyc – en tjänst för att underlätta för företagare att följa lagen – konstaterar att mäklaren inte kan förväntas jaga bovar, men att etiken är viktig.
Finanspolisens underrättelser är tydliga – det är mycket vanligt att kriminella tvättar pengar via fastighetsköp och utnyttjar fastighetsmäklare för detta ändamål. Fastighetsaffärer klassas internationellt som en stor risksektor och den nationella riskbedömningen är satt till betydande, vilket är den näst högsta nivån på skalan. Fastighetsmäklare är alltså extra utsatta och branschen anses besitta en väsentlig fara för att utnyttjas.
Genom den relativt nya lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism finns verktyg för att kunna stävja denna utveckling. Låt mig snabbt klargöra att det trots denna lagstiftning finns en gråzon. Även mäklare som försöker följa gängse lagar och regler riskerar nämligen att hamna i oåterkalleliga situationer när deras handlande ska bedömas. Hur långt sträcker sig då ansvaret för den yrkeskår som ska göra bedömningen om det föreligger en risk för penningtvätt?
Vi har på senare tid fått ta del av flera fall där utövande part framställt korrekta policydokument men ändå belagts med sanktionsavgifter eller bestraffningar. Ofta har dessa fällande domar och beslut grundats på att utövande part (exempelvis mäklare, spelbolag och redovisningsbyråer) inte har varit tillräckligt samvetsgrann i sin slutgiltiga kundbedömning. Det har alltså funnits fog (läs: varningssignaler) för att de i stället borde ha avslutat uppdraget och rapporterat kunden till Finanspolisen. Just detta är den springande punkten i lagstiftningens gråzon. En bedömning behöver nämligen i slutändan inte alltid vara detsamma som absolut fakta.
Lagen säger att avvikelser ska bedömas. På pappret kan det verka enkelt men verkligheten erbjuder ett helt annat scenario. Jag ser framför mig hur berörd mäklare i ett sådant fall ställer valida uppföljningsfrågor till kunden, som på ett övertygande sätt förklarar de misstänkta omständigheterna. Kundrelationen börjar klia som ett myggbett. Affären är redan i gång och du har investerat dyrbar tid i kunden. Du börjar alltså fundera – hur säker är du på att det du har ”upptäckt” faktiskt är avvikelser som ger skäl att misstänka att du utnyttjas? Det är en mycket lurig situation som du ställs för där och då.
Tänk om mäklaren har misstagit sig? Då har uppdraget avslutats i onödan, mäklaren gått miste om ekonomisk ersättning och kommer garanterat förlora en referens i samma veva. Det är ett väldigt högt pris att betala och exakt där skon klämmer. Samvetet tvingas gå en tuff match mot varningssignalerna och samtidigt balansera vetskapen om att det finns en risk till felbedömning av ärendet. Resultatet blir att många mäklare helt enkelt inte vågar hoppa av sina uppdrag.
Vill man vara krass kan man alltså hävda att mäklaren sitter med Svarte Petter. Att följa lagens riktmärke är alltså per se inget generellt hinder för en mäklare men du som yrkeskunnig förväntas kunna utvärdera situationen ytterst professionellt för att inte bli utnyttjad. Du måste plocka fram räven bakom örat och det finns inget utrymme för låtsad naivitet. Å andra sidan är det just där vi kan göra skillnad. Både som yrkeskår och som enskilda samhällsmedborgare.
Någon mäklare kommer nämligen att bli den som bär OS-facklan i denna fråga. Någon kommer snart med stolthet sätta ner foten och offentligt deklarera att de inte accepterar penningtvätt eller att indirekt medverka till att göda kriminell verksamhet och terrorfinansiering. Någon mäklare kommer vara den som säger att samvetet inte längre kan dansa vidare i gråzonen. Frågan är vem som blir först med att höja rösten.
Kommer ett sådant ställningstagande att påverka affärerna för mäklaren? Självklart kommer det att göra det. Därmed inte sagt att det behöver vara en negativ påverkan. Det finns troligen mängder av potentiella kunder som vill anlita en mäklare med dokumenterat renhåriga affärer. Kanske vet dessa potentiella kunder ännu inte att penningtvätt är förekommande inom mäklarbranschen. Än mindre att det är ett problem.
Därför är det viktigt att vi nu lyfter detta med kraft så att förekomsten av penningtvätt inte längre har en arena att verka på inom fastighetsmäklarens skrå. Du som mäklare förväntas inte att jaga bovar men din mäklaretik bör alltid väga tyngst.
Patrick Thomenius, produktägare Nordkyc AB
