Efter de senaste årens fokus på penningtvätt är en av de viktigaste saker en mäklare ska göra innan förmedling: kontrollera sin kundkännedom.
Patrick Thomenius är expert på penningtvätt och produktansvarig på företaget Nordkyc, där KYC står för Know your customer. De har utvecklat ett system för detta som ska kunna stå till tjänst med kontrollen.
Men hur gör man då, för att lära känna sin kund på bästa sätt?
– Kundkännedom handlar i grunden om att identifiera om några av de riskhöjande eller risksänkande faktorer mäklaren har med i sin allmänna riskbedömning finns i uppdraget. Utifrån de tillvägagångssätt för penningtvätt som finns kopplat till fastighetsaffärer, finns det något i just det uppdraget som tyder på att ett sådant kan vara aktuellt? För att utföra en kundkännedom ska några saker alltid finnas med, vem uppdraget ingås med och kontroll av personen identitet – finns det en verklig huvudman? – vilka geografiska kopplingar finns? – om någon är en politisk utsatt person eller finns på en sanktionslista, säger Patrick Thomenius
Inget av detta behöver i sig betyda att kunden faktiskt försöker utnyttja er för penningtvätt, men att det kan finnas anledning att titta närmare och följa upp kundens riskprofil under uppdragets gång. Att försöka bilda sig en uppfattning om vad som skulle kunna vara avvikande.
– Om du tycker att något är avvikande, behöver du göra en bedömning för att förstå om det finns skäl att tro att ni utnyttjas för penningtvätt.
Är det någon skillnad på hur man kontrollerar säljare respektive köpare?
– Du kommer att behöva göra kontroll på båda. Man brukar prata om olika delar i penningtvätt: Man för in pengar i systemet, man skiktar pengarna genom att flytta omkring dem och till sist investerar eller konsumerar man. Där är syftet med affären just penningtvätt, lite olika beroende på om man är säljare eller köpare. Men kundkännedomen ska göras och det är viktigt att ta in information om affärens syfte för båda.
Mäklare har fått kritik över att de slarvar med kontrollerna. Är det något de bör bli bättre på i din erfarenhet?
– Dels att tänka lite bredare än ”vill sälja”, försöka förstå om och kring varför affären görs, dels den personliga riskbedömningen. Skulle säga att sätta en riskprofil är där mäklarna är snabbast på att gå vidare, men där det skulle behöva ges en kommentar kring varje kundkännedom.
Om en klient verkar misstänkt säger Patrick Thomenius att första steget är att ta det till sin kontorschef, och sedan gemensamt styrka det kunden har uppgett. Tillsammans kan man sedan göra en bedömning av trovärdigheten i det kunden har sagt. Tröskeln ska vara högre vid hög än låg risk, det vill säga, fler saker ska ses som avvikande vid hög.
– Dokumentera allt och ha en intern rutin som säger vad man ska göra. Det är upp till varje företag att ha sin rutin men generellt underlättar det mycket för mäklaren att alltid veta vad man ska göra i olika situationer. Till exempel om det finns en högriskfaktor med i uppdraget. Om bedömningen blir att penningtvätt kan misstänkas – först då rapporteras det till finanspolisen. Dokumentationen ska sparas så att den kan skickas in vid tillsyn.
Det känns som att det kan finnas ett inre motstånd mot att rota i potentiella kunders finansiella liv?
– Absolut. Det är ofta första reaktionen vi får och absolut inte bara från mäklare. ”Varför är det nödvändigt, vi känner våra kunder som är jättehärliga personer?”. Det man ska komma ihåg är att lagstiftningen syftar till att sätta upp barriärer och försvåra för penningtvätt. Man ska inte själv vara någon utredare som upptäcker den, utan försvåra den. Så det är inget som behöver påverka så att man går från att ha en härlig relation till att inte ha det.
Nordkyc har inga siffror på hur ofta en genomsnittlig mäklare råkar ut för penningtvättförsök, men av hela deras kundbank, alla kategorier, påträffas en högriskkund i mellan en och två procent av alla affärer.
– En sak man kan tänka på är att penningtvätt ofta betraktas som ”svarta kontanter som ska sättas in och bli vita”. Men för mäklare kan det handla om att pengar som sätts in på ett klientmedelskonto och fås tillbaka vid ångrad affär, kan vara ett led i att flytta runt pengar för att dölja ursprunget. Där kan mäklare utnyttjas för att försvåra för myndigheterna att se om de kommer från brott.
Man skulle kunna tänka sig att en person som får nej raskt går vidare till nästa mäklare. Måste denna då börja om?
– Ja. Företag får inte berätta för kunden eller någon annan att de anmält, eller dela listor med andra mäklarföretag på grålistade personer, om det inte finns en officiell dom. Men så länge nästa mäklare har samma kontroller på plats kommer det att ta stopp där också, säger Patrick Thomenius.
Vad händer med den mäklare som hoppar över kontrollerna?
– Antingen brister man i regelefterlevnad, och då kan FMI ge varning, vite eller till och med dra in licensen för mäklaren eller till och med hela mäklarföretaget. Eller så medverkar man omedvetet, om det kan anses vara klandervärt, eller medvetet, vilket kan leda till dom för medhjälp. Om en byrå hjälpt till att tvätta pengar kan den straffas för näringspenningtvätt.
– Hittills har ingripandena från FMI främst varit varningar, men då kan nämnas att de i en rapport från februari konstaterar att regelefterlevnaden ser dålig ut och att de tänker börja med sanktioner och vite också.
