Boendeekonomen Claudia Wörmann skriver i senaste numret av av MäklarVärlden att hon inte tror att det var bättre förr. Men om hon skulle ikläda sig rollen som vanlig köpare och/eller säljare av en bostad i dag tror hon att informationsflödet kan bli en hämsko.
Att förklara för mitt yngsta barn (född 2000) och hennes vänner hur det var innan Internet är en utmaning. Kommentarer som: men vadå var hittade ni informationen, hur höll ni koll, och ja till och med hur kunde ni ens överleva, är vanliga. Jo, förklarar jag för dem som föddes efter Internets inträde, det var annorlunda då, men det gick. Så även på bostadsmarknaden. Om jag backar bandet till min första erfarenhet av att köpa bostad så känns det så himla avlägset. Man såg en annons i papperstidningen. Det gällde ju att hitta en tillräckligt intressant annons för de första, en som fångade min uppmärksamhet bland andra annonser. Sedan ringa mäklaren för att få mer information, annonserna var ofta små och kortfattade. Och sedan gå och titta. Flera av mina bekanta hittade bostaden som de sedan bosatte sig i via en Till salu skylt, andra fastnade för en bostad som marknadsfördes i ett skyltfönster.
”… alla läser inte allt, men det räcker med två olika resultat för att skapa förvirring…”
Sedan kom Internet. Med det försvann informationsövertaget som fastighetsmäklaren tidigare hade. Köparen som är intresserad av att köpa en bostad i dag har full koll på det mesta. För den som vill och orkar finns ännu mer information, bara genom att googla. Jag tycker det är alltigenom bra att så mycket information som möjligt finns att tillgå, men det kan också bli en utmaning.
Om jag ikläder mig rollen som vanlig köpare och/eller säljare av en bostad i dag tror jag att just informationsflödet också kan bli en hämsko. Vi har till exempel rapporteringen om prisutveckling, där beräkningarna som sker på olika sätt också leder till olika resultat. Går priserna upp eller ned, och med hur mycket? De allra flesta flyttar på grund av att något händer i privatlivet, trots det tror jag att signalerna om stigande eller sjunkande priser påverkar det enskilda flyttbeslutet. Man kan samma månad läsa olika procentsatser om prisutvecklingen beroende på hur statistiken bearbetats och samlats in. Det är sannolikt (och förhoppningsvis) så att alla inte läser allt, men det räcker med två olika resultat för att skapa förvirring.
En annan aspekt på samma tema är det stora antal prognoser om prisutvecklingen på bostadsmarknaden. Dessa kan också skapa osäkerhet för den som går i köp- eller säljankar. Om prognosen indikerar sjunkande priser kan den som står i begrepp att sälja vilja skynda på processen. För att hinna sälja innan priserna går ned ännu mer. Medan köpare kan hamna i ett mer avvaktande läge, varför köpa nu till ett högre pris, bättre då att avvakta och köpa till ett lägre pris längre fram.
Framtidsförväntningarna på räntan påverkar bostadsmarknaden stort. Om marknaden räknar med stigande räntor framöver fortsätter bostadspriserna, med stor sannolikhet, att gå ned. Och det motsatta sker när räntorna börjar sjunka. Effekten påverkas förstås av hur snabbt och kraftigt räntorna rör sig. Här råder också delade meningar om hur räntan kommer att utvecklas.
Tillgången till information är bra, missförstå mig rätt. Det ställer dock krav på både avsändare och mottagare. Tydlighet är viktigt, är det en prognos ska det tydligt framgå och handlar det om medelvärde kan man påminna om vad ett medelvärde innebär. Om jag ska raljera lite kan alla som tar till sig informationen (med låg kunskapsnivå i ämnet i övrigt) tolka prisstatistiken som facit och tro blint på prognoserna.
Jag tror inte att det var bättre förr. Det var annorlunda förr, men inte bättre. Jag hoppas att vi värnar om hur information till bostadskonsumenter paketeras på ett lättbegripligt sätt. För att på så sätt underlätta köp- och säljbeslutet för människor.
Claudia Wörmann, boendeekonom hos Hypoteket.
