En ny omfattande studie har kartlagt sambandet mellan boendemiljö och depressioner, och visar att det finns ett tydligt samband mellan dessa och villaförorter.
Det rapporterar Högskolan i Gävle.
Studien är ett samarbete mellan Yale university i USA, Århus universitet i Danmark och Högskolan i Gävle, och har publicerats i det ansedda magasinet Science Advances.
I studien granskades, och klassificerades bebyggelsen i, satellitbilder över danska bostadsområden under trettio års tid parallellt med bostadsadresser på individnivå vilka samkörts med hälso- och socioekonomiska register i landet.
Inga tydliga samband syntes mellan innerstadsområden och depression, inte heller glesbygd. Det man istället fann var, efter att ha tagit hänsyn till socioekonomiska faktorer, att den högsta risken för depression fanns i förorter inklusive stadsnära villaområden.
– Gemensamt för områden med högre depressionsrisk är att det saknas natur i form av parker, skog och vatten, och att fastigheterna ligger glesare än de gör inne i städer. Ska man bygga för god mental hälsa behöver alltså inte förtätning vara negativt eftersom det ökar möjligheten till social interaktion, säger Stephan Berthel, professor i miljövetenskap och vetenskaplig ledare för Hållbar stadsutveckling vid Högskolan i Gävle, i ett uttalande.
Forskningen har tagit hänsyn till kända faktorer för depression, och efter det blev depressionsrisken fortfarande 20-30 procent högre i villa- och radhusförorter än i glesbygdsområden och 10-15 högre än i innerstadsområden.
– När man rensat bort alla faktorer utom boendemiljö så blir det tydligt att områden med hög andel depressioner är mer monotona och ofta saknar både mötesplatser och större grönområden. Det finns redan många argument för att bygga så att folk har nära till natur och vatten, och nu kan vi visa att risken för psykisk ohälsa är ytterligare ett argument, säger Karl Samuelsson, doktor i miljövetenskap vid Högskolan i Gävle.
Läs hela den vetenskapliga artikeln här (på engelska).
