Månadens intervju med Rebecca Damgren: ”Vet du, jag är ledig nu”

Rebecca Damgren gillar inte myten om mäklare och hoppas att genom att vara sig själv kunna visa andra att allt inte är glitter och glamour.
Inte ens när man är en ung blond kvinna.
Ibland är kunderna bara respektlösa och ibland är man bara arg.

– En sprallig och livsglad tjej i mina bästa år. Jag är aktiv, ambitiös, har högt i tak och är väldigt social. Jobbar mycket, tränar mycket, och umgås i övrigt med vänner och familj. Livet är ganska bra, säger Rebecca Damgren när hon försöker sammanfatta vem hon är.

Ambitionen skiner igenom när hon berättar hur hon gick till en mäklarutbildning direkt från gymnasiet och var färdig mäklare innan hon fyllt 22.

– Jag funderade redan under gymnasiet vad jag skulle göra efter studenten. Det var så många frågor, ”vad ska du göra nu”, ”vad ska du bli när du är stor”, och det här många andra i min ålder gjorde med backpacking och resor och så vidare lockade inte, säger hon.

Försäljning hade hon hållit på med sedan hon sålde jultidningar som åttaåring, och redan som liten tyckte hon om att titta på hus. Samtidigt var juridik spännande.

– När folk frågade och jag berättade vad jag tyckte var kul var det någon som sa mäklare. Så jag började kolla lite mer på det och kände att jo men det här kan nog passa bra. Redan från början var jag inställd på att ha ett jobb där jag får interagera med andra människor, jag är en social person och mån om min omgivning, så tanken på att få hjälpa andra med den stora processen i livet att byta hem var… ja jag tänkte att det skulle passa.

Mäkleriet omfattade alltså i princip alla Rebecca Damgrens önskemål om yrkeslivet. Även faktumet att hon ville ha variation, fart och fläkt, utan stämpelklocka, på grund av sin rastlöshet passade in.

Så hon sökte flera olika utbildningar, bland annat fastighetsekonomi på Karlstads universitet.

– Det fanns en tvåårig utbildning också men jag kände att om jag läser tre år får jag en bredare utbildning och en kandidatexamen. Jag var ändå bara arton år och lite sådär att kommer jag att vilja vara mäklare resten av livet? Bättre att plugga ett år till.

Rebecca Damgren är gammal idrottare i lagsport och har alltid varit målmedveten med vad hon vill, både privat och i jobb. Så när hon hittar något hon vill kör hon, oavsett hur ung.

– Jag hade sagt att jag söker, och om jag kommer in tar jag beslutet då. När jag kom in kände jag att vad ska jag vänta på? Jag är ju inte sugen på att resa just nu? Så jag bestämde mig för att köra och började plugga.

Under studierna jobbade hon extra på ett mäklarkontor och fick lära sig att vara en ung, blond tjej i en tävlingsinriktad bransch inte alltid var lätt.

– Jag var ju verkligen ung när jag började mäkla och hade ganska mycket emot mig. ”Hur ska du klara det här?” var en vanlig fråga. Det jag framför allt tyckte var konstigt var hårfärgen. Medan jag pluggade färgade jag faktiskt håret mörkbrunt ett tag, men kände att det inte var jag så jag blev blond igen ganska snabbt. Har inte ångrat mig en sekund, säger Rebecca Damgren och tillägger:

– Det går. Absolut.

Som liten visste hon inte ens vad en mäklare var, att det kunde vara ett jobb, utan fantiserade om att bli frisör. Ville alltid göra frisyrer på alla, parallellt med att hon spelade fotboll och innebandy. Men samtidigt lekte hon och hennes syster oftast affär, restaurang och kontor.

– Vi sålde grejer. Det här med sälj var ganska tydligt hos mig tidigt, och jag var nog runt åtta-tio år när jag började sälja jultidningar. Jag såg ju vad man kunde få för premie om man sålde på viss nivå, så det har alltid legat nära till hands.

Hon är inte ensam som att som barn inte riktigt veta vad en mäklare är eller gör, och beskriver hur hon än i dag får skratta när barn följer med på visningar och frågar om hon bor där.

– Det får man jätteofta. Haha.

Minns du din första förmedling?
– Det gör jag faktiskt! Jag började som villamäklare efter att ha gjort praktik på ett kontor där en av villamäklarna skulle på mammaledighet, så jag fick ett vikariat för henne. Det första huset var i Mölnlycke där jag är uppvuxen, en vit villa med träfasad och mycket skog runtomkring. Det var tidig sommar och det gick bra. En annan marknad än i dag.

Hur valde du ditt allra första mäklarjobb?
– När jag åkte hem från Karlstad på loven kollade jag i hemorten vad det fanns för mäklarfirmor och en av dem sökte en praktikant, så redan två månader in på utbildningen började jag praktisera där – jag ville veta om det kändes bra i praktiken också och inte bara i teorin, säger Rebecca Damgren.

Eftersom hon åkte hem till Göteborg var och varannan helg så föll det sig naturligt, och hjälpte också när hon var färdigutbildad.

– Det fanns en plats och jag fick en öppning, så mina första år jobbade jag där.

Den stora fördelen med att vara mäklare är också den stora nackdelen, menar Rebecca Damgren, och det är flexibiliteten. Samtidigt som den är skön, för att man får bestämma själv, är den också länkad till att alltid vara nåbar.

– Det här att kunderna förväntar sig tillgänglighet dygnet runt skulle jag nämna som en nackdel. Det tog åtta år för mig att våga säga till en kund en lördagkväll att vet du, jag är ledig nu. Vi är den enda bransch där folk förväntar sig att man svarar dygnet runt. Och när man svarar en helgkväll blir de förvånade? Jamen varför ringer du då?

– Branschen har dåligt rykte som stekig, men ingen förstår hur många arbetstimmar man lägger ner. Folk tror att det är en räkmacka och att man tar hem all provision själv, men så är det ju inte. Genomsnittsmäklaren tjänar inte jättebra pengar.

Rebecca Damgren har vid flera tillfällen använt sin Instagram för att visa hur mäklaryrket inte bara är sol och glass. I höstas lade hon upp ett inlägg där hon var arg över hur en spekulant svikit genom att tjata sig till en visning, få henne och säljaren att fixa och ordna både hemmet och sig själva för denna visning, få dem att stå där och vänta bara för att sen inte dyka upp eller ens svara i telefon. ”Det är så respektlöst”, skrev Rebecca Damgren och fick enorm respons av kollegor.

– Missar du en läkartid eller frisörtid blir du debiterad. Inte vi. Och att tvingas säga till säljaren att tyvärr dök de inte upp, eller ens svarade, är otroligt tråkigt. Andra gånger kan man få sms om att något har hänt och det köper jag oftast men… är du verkligen på akuten just nu? Du också?

Att lösa en visning för en jätteintresserad spekulant är nästan aldrig ett problem. Både säljaren och mäklaren vill ju detta. Men den här gången var tredje på kort tid Rebecca Damgren tvingats uppleva att ingen dök upp. Ibland kan hon till och med ringa och få svaret att ”oj, jag glömde, jag är på kalas”.

– Jag har emellanåt varit tveksam till att lägga ut sådana inlägg, men har valt att vara väldigt transparent på min profil. Och jag får mycket uppskattning av både kunder och branschkollegor, många skriver och tackar för att jag visar hur det är.

Hon konstaterar att det inte var första, eller sannolikt sista, gången, och att mäklare inte får betalt förrän objektet är sålt. Att det i tuffare tider betyder fler visningar och mer tid både för säljaren och dem.

Sociala medie-konton från mäklare som bara visar lyx och flärd och topplistor har Rebecca Damgren slutat följa, eftersom hon känner att de inte säger något alls om mäklarvardagen.

– Jag vill både visa och se en ärlig sida av yrket. Det är klart att jag inte alltid skriver ett inlägg i affekt när jag precis gått hem och skrikit rakt in i kudden, men tror ändå på att försöka våga visa något riktigt. Och jag får som sagt supermycket positiv feedback, vilket gör det roligt.

Rebecca Damgren nämner Sanna Treijs på Notar som en förebild när det kommer till att visa alla sidor av mäkleriet.

– Hennes transparens inspirerar mig. Hon lägger upp för- och nackdelar och det blir ett väldigt genuint konto att följa, så det är viktigt för mig. Och hade jag själv inte fått den feedbacken jag fått, utan istället något i stil med ”gud vad du gnäller” så hade jag inte fortsatt lägga upp sådant.

– Många har tyvärr en väldigt glamoriserande bild av yrket, så jag vill säga, gå bredvid mig en månad och se om det är så glamoröst som du tror. Jag har valt att vara ärlig, det här yrket har både positivt och negativt som alla andra yrken.

Varifrån tror du att idén kommer att mäklare måste vara lyckade hundra procent av tiden?
– För att i det här yrket kan du jobba exakt hur mycket som helst, 24 timmar om dygnet om det vore så att du ville. Och ju mer du jobbar, desto mer tjänar du, det finns inget lönetak som i vanliga jobb. Mäklarna som sticker ut och omsätter enorma pengar, och har lön därefter, blir de som syns eftersom de får priser och uppmärksamhet. Men varför det ska vara en lyxig fasad förstår jag faktiskt inte.

Att medierna gärna beskriver mäklare som en ”särskild sort” hjälper inte heller, tror Rebecca Damgren. Program som ”Million dollar listing” hjälper inte.

– Alla vet att vi inte är New York här, men vi ser ju. Och det finns nog folk som tycker att det är viktigt.

Tycker du att arbetsgivare kan göra något mer här?
– Nej och ja. Det här handlar mycket om hur enskilda mäklare framställer sig på sociala medier, så det är ett personligt ansvar. Men hur branschen framställs i stort kan nog arbetsgivare försöka hjälpa till att göra något åt. Allt är inte dyra klockor och bilar. Mina nära och kära ser absolut inte någon lyx hos mig, bara att jag jobbar kväll och kommer sent till kalas.

Vad vill du annars se hos en potentiell arbetsgivare?
– Arbetsgivaren ska behandla alla anställda och kollegor med respekt och se oss som ett team. Förstå att vi är människor och inte pengakor. Se till att alla mår bra tillsammans och att även om situationen är prestationsbaserad se att det kan vara jobbigt i hårda tider, säger Rebecca Damgren.

Hon lyfter också att hierarkin bör vara oviktig i det dagliga, oavsett om den finns där i bakgrunden. Det viktiga är att stötta och lyfta.

– Framför allt för de nya, att de får uppstarthjälp och inte bara ”här, en telefon och en dator, adjö”. Det vet jag kompisar som råkat ut för. Klart att det finns ett eget ansvar där att ta reda på saker men med lite hjälp blir det så mycket lättare att komma in som ny på ett företag.

Rebecca Damgren har numera, sedan ett och ett halvt år, eget aktiebolag.

– Jag är nu partner på Erik Olsson, driver mitt egna bolag under deras flagg. Så nu ger jag mig själv lön och väljer hur jag vill göra med kostnader och löner.

Hur mycket tjänar du?
– Så mycket som jag jobbar. Jag vill inte nämna siffror för det är olika. Det är tillräckligt bra, men jag är inte den som plockar ut monsterlön utan bara så att vi täcker utgifterna och har en bra levnadsstandard.

Trivs du med detta eller önskar du något annat?
– Ja jag trivs med det här. Är väldigt tacksam att jag har många års erfarenhet i ryggen med många återkommande kunder jag träffat under åren. Att både köpare och säljare kommer tillbaka är fantastiskt – det värmer hjärtat att de varit trygga med mig. Sen ger Erik Olsson också mig chansen att jobba över gränserna och inte vara låst till ett område.

Rebecca Damgren nämner också friheten och flexibiliteten, att hon kan gå och träna på lunchen för att hon vet att hon kan jobba på kvällen.

Så hur mycket jobbar du?
– Helt ärligt så har jag aldrig räknat. Ibland för att jag då skulle få ångest över hur mycket jag jobbat och hur lite pengar det gett. Timlönen är ibland inte kanon. Men ja, sex dagar i veckan är det vanliga, och absolut mer än en vanlig 40-timmarsvecka.

Hon konstaterar att det tagit många år för henne att inse att också hon är viktig, och att om hon jobbar slut på sig är det ingen som tar över.

– Jag är inte intresserad av att bli en tiomiljonersmäklare, jag behöver balans och ha ett liv. Det är ett tips till alla nya mäklare som nu formar sig själva: tänk på det. Jobbet är inte allt.

Vad gör du om fem/tio år?
– Oj. Då hoppas jag att jag och man, vi ska gifta oss i juli, har fått bilda familj och att vi båda har ett yrke vi trivs med. Som jag ser det nu är jag fortfarande mäklare eftersom jag inte vet något annat och vill ha frihetskänslan. Och känslan av att bita sig i läppen när en köpare börjar gråta för att de äntligen köpt sitt första hus.