Månadens intervju med Gregers Winbo

Den före detta yrkesofficeren ville som barn bli veterinär och efter den militära karriären skogsmästare och nu är han mäklare. Och, i och för sig, skogsmästare också.
Skogs- och lantbruksmäklaren Gregers Winbo har en röd tråd i naturen.

Det var en kompis på skogsmästarutbildningen som hade engagerade planer på att bli mäklare med inriktning skog och lantbruk, och det smittade av sig på Gregers Winbo. Han hade innan dess inte haft en tanke på att bli mäklare.

– Man kunde välja att läsa fastighetsrätt i utbildningen, och min lärare Marianne Eriksson var så väldigt bra och gjorde ämnet så spännande att jag började tänka att det här var intressant. Lite kartnörd som jag är, det var mycket juridik, ekonomi, jobba med människor och fortfarande få vara i skogen, säger han.

Naturen har gått som en röd tråd genom hela hans liv. Som barn hemma i Danmark, där han bodde tills han var tretton, drömde han om att bli veterinär. På gymnasietiden började han jobba med skogen, men sen hamnade han i det militära i fjorton år. När han sadlade om efter att senast ha varit ställföreträdande kompanichef i Kosovo ville han läsa vidare inom skog.

– Plötsligt fanns där ett jobb som kombinerar så väldigt många saker, säger Gregers Winbo.

Vad måste du göra som en som säljer bostadsrätter i någon storstad inte behöver?
– Det är otroligt många fler detaljer. Man måste kunna värdera skog, mark och ekonomibyggnader – det vill säga lador, logar, stallar, maskinhallar, vagnslider och liknande, det är den största biten. De flesta tycker att skogen är det svåraste, att läsa en skogsbruksplan som består av flera delar. Först en inventering, hur gammal, är det löv eller gran eller tall, sen åtgärdsförslag och en tioårsplan, vilken del bör gallras och vilken behöver planteras och vilken är mogen att avverkas och så vidare.

Han säger att planen beror på om kunden vill ha maximal avkastning på kortast möjliga tid eller långsiktig stabilitet med naturhänsyn.

– Och det här vet jag hur man gör. Men sen ska man även ha koll på EU-stöd, markarrenden, jaktupplåtelser, det är viktiga delar som kan bli väldigt fel ifall det inte är tydligt att grannen kanske har rätt att odla eller jaga på ens mark i tre år till. Har man inte koll på det kan det ge upphov till konflikter och irritation så det är viktigt att hålla tungan rätt i mun. Annat viktigt är servitut och vägsamfälligheter.

Gregers Winbo skrattar och kallar sig själv strukturfascist och perfektionist och att det passar honom att verkligen vara noggrann.

– Man ska förstås vara noga med alla objekttyper men det är så mycket mer i just detta. Alla mäklare får i princip sälja en lantbruksfastighet, men man får inte erbjuda en tjänst man inte behärskar.

Han och kamraten som lockat in honom på mäklarbanan blev klara med sina studier på tre år trots att skogsmästarutbildningen egentligen tar fyra. Under utbildningen blev han kontaktad av en på Länsförsäkringar Fastighetsförmedling i ett annat ärende, men tillfrågades vad han skulle göra sen, när skolan var avklarad.

– Vet inte, sa jag, och då sa han ”ska du inte komma och jobba med oss då?”. Jo det kan jag väl, sa jag.

Det var snart nio år sedan Gregers Winbo gjorde sin första förmedling, en gård i Asklanda som såldes av en dam i 80-årsåldern vars man hade dött.

– De hade bott där i sextio år. Hon röjde hela gården helt själv, inklusive två ladugårdar, på två månader. Det var häftigt och imponerande. Den gick för 3 025 000.

Sedan dess har det blivit ytterligare 719 förmedlingar och han sparar alla.

– Det är lite roligt att ha kvar.

Han är inte bara skogsmästare och mäklare utan också hyresvärd. Han bor själv i sitt hyreshus – ”en stor vacker gammal trädam mitt i Herrljunga från 1901” – och har hyresgäster att ta hand om. Dessutom är han i dag franchisetagare i Falköping och Tidaholm med sex anställda, och tycker att en arbetsgivare ska vara stöttande och coachande men också ett bollplank. Hos honom ska det vara prestigelöst, om någon nyligen hanterat ett dödsbo är det självklart att fråga hen hur, ifall det hamnar ett på det egna bordet, oavsett om kollegan är yngre eller har kortare tid i yrket.

– Att inte ställa frågor i rädsla för att framstå som okunnig och istället göra fel är dumt, så det är väldigt skönt att vi har det så – och jag försöker hålla det på det viset. Sen vill jag själv ha fria tyglar och försöker ge det också, inom ram och budgetmål. Mäklare har ingen åtta till fem-tillvaro och det är ingen idé att hålla på med arbetstider och semestrar.

Gregers Winbos medarbetare ska känna att han har deras rygg, och om huvudkontoret har synpunkter på någon av dem får de gå genom honom först.

– De kan lita på att jag är där om de behöver mig. Men det är förstås olika hur mycket stöd någon behöver, Anna-Lena som varit mäklare i tjugo år behöver inte lika mycket hjälp som Frida som jobbat i ett halvår, det säger sig självt.

De ska ha kul, och de ska vara lönsamma. Om en medarbetare behöver en väska eller ett datorprogram, ja då är det så och Gregers Winbo ordnar det. Det enda problemet på kontoren är att han är den enda skogsmäklaren och febrilt letar efter en till.

– Jag har egentligen alla typer av fastigheter men försöker lämna över alla villor och bostadsrätter till medarbetarna med mindre än att någon ringer och vill ha mig specifikt. Det händer oftast i Herrljunga trots att jag inte är franchisetagare där, men eftersom jag bor där hör de av sig. Men det är en avvägning och jag tänker mig noga för innan jag mäklar för kompisar, det har hänt och då håller jag det mycket professionellt. By the book och utan genvägar, så blir det inga fel. Hittills har det gått bra.

Hur mycket jobbar du?
– Ja du… det är svårt att säga. Mer eller mindre hela tiden, men aldrig under 40 timmar. Som värst kan det snarare ligga på 15-16 timmar om dagen. Jobb och privatliv flyter ihop som mäklare – om jag svarar på ett mejl eller samtal på söndag, jobbar jag då? Men det gör mig inget ont att svara på ett mejl. Sen har jag medarbetaransvar också och ska alltid vara tillgänglig för dem.

Hur går det ihop med din fritid?
– Ja det är ju det… men jag har blivit bättre på det ju äldre jag blivit. När jag är ledig försöker jag vara ledig, och jag har blivit bättre på att ta ledigt i huvudet också och inte gå och grubbla så mycket. Det har hjälpt att vara strukturerad och veta att det här behöver jag tänka på nu, men det här kan jag börja tänka på på måndag.

Hur mycket tjänar du?
– Haha, det håller jag för mig själv. Jag tar ut en vettig lön, men klart lägre än om jag fortfarande hade varit provisionsavlönad med tanke på vad jag säljer för. Som franchisetagare tar man inte ut lön på det sättet och därifrån har jag fortfarande inte tagit ut en spänn utan har alla pengar kvar i bolaget. Det kommer att gynna mig att ha lagt i ladorna nu när det är en skakigare marknad. Så nej, jag har inte blivit rikare, men jag jobbar långsiktigt.

Trivs du med det här eller önskar du något annat?
– Om jag inte skulle göra det här, vad skulle jag göra då? Det är så mångfasetterat, ena stunden en avancerad markaffär på kontoret, nästa stund i skogen och lyssnar på en berättelse om en gårds historia. Första mötet kostar en kopp kaffe och så lyssnar jag bara, det är en bra början på en affär. Sådana här gårdar har ofta gått i arv och det är mer känslor inblandade än i en bostadsrätt där man bott i fyra-fem år, så man måste vara lyhörd.

Ja, vad är ditt bästa tips för att hålla säljare och köpare lugna och trygga?
– Helt enkelt att vara genuint ärlig och påläst. Var inte rädd för att säga om något är dåligt. I objektsbeskrivningar är jag faktuell, är det renoveringsskick skriver jag det, för om spekulanten kommer dit och ser att det regnar in genom taket kan jag säga att det står ju det i beskrivningen. Om jag är ärlig finns det heller inget att pruta på. En upplyst kund är en trygg kund och det skapar förtroende.

Vad gör du om tio år?
– Jag vet inte. Har nog inte gått i pension. Kanske börjat fundera på det… men nej, jag är nog kvar som franchisetagare och förhoppningsvis har vi vuxit lite till. Jag vill gärna utveckla lantbrukssidan mer och hitta en till mäklare, men det är ohyggligt svårt, särskilt de med högre utbildning. Om man ska jobba som lantbruksmäklare är det bra att känna till vad en sjuskärs vändplog och en slättharv är för något, eller veta skillnaden på skotare och skördare. Kunna terminologin. Det är så många gårdar som behöver byta ägare de närmaste fem-tio åren att jag aldrig kommer att bli arbetslös.

Gregers Winbo säger att han förmodligen hade kunnat försörja sig enbart på rådgivning, eftersom det är så många som ringer, men att en av de mest tillfredsställande känslorna är att lösa en avancerad markaffär.

– Jag sålde en större fastighet utanför Skövde, det var ett dödsbo med god man, hyresgäster, arrendatorer, naturreservat, biotopskyddade områden, avstyckning och fastighetsreglering i ett. Det gick ihop på ett bra sätt och gav professionell tillfredsställelse även om det var vansinnigt mycket jobb. Inte många hade klarat det jobbet, eller inser ens hur mycket det är som kan gå fel.

Vad var det senaste du googlade i jobbet?
– Det var nog något med fiskerättigheter. Som också är något man måste kunna. Att påstå att det ingår kräftfiskerätt och det visar sig att det inte alls gör det kan verkligen få känslorna att svalla, förutom att det är ett mäklarfel och man kan bli skadeståndsskyldig.

– Ingen lantbruksmäklare kan allt. Men man måste veta hur man tar reda på det.