Månadens intervju med Kristin Bryntesson

Hon blev inte delfinskötare, hon blev inte apotekare, hon blev inte bankkvinna och hon blev inte kvar i London. Istället kom hon fram till att hon trivs allra bäst som mäklare i Värmland nära familj och natur. Och hon vill gärna att fler ska kunna mäkla även när de skaffat familj.

Kristin Bryntesson har inte lättare än någon annan att svara på frågan om vem hon är, men kommer till slut fram till att hon får höra att hon är hjälpsam, kreativ och framåttänkande.

– Jag gillar utveckling. Att både inspirera och inspireras, och jag tror på att samarbete är vägen till framgång, säger hon.

Efter att hon som liten härbärgerat den inte helt ovanliga fantasin om att bli delfinskötare, ända fram till hon insåg att delfiner ska vara i det fria, var Kristin Bryntesson inne på att bli apotekare eller sjukgymnast. Detta efter många somrar bakom disken på ett apotek.

– Jag började sommarjobba där i högstadiet. Det var inte riktigt det jag förväntade mig, men ändå ett bra ställe med många roliga kollegor jag fortfarande har kontakt med. Och det var bra att få känna sig lite nyttig och dra in sina första pengar, jag köpte min första bil och var så stolt att jag tjänat ihop pengarna själv. Det var en skruttig gammal golf utan servo så man fick vara glad om man tog sig iväg på morgnarna, men det är ju så det ska vara.

Utan att ha haft någon relation till mäklaryrket tittade hon igenom utbildningskatalogerna över vad som fanns att gå efter gymnasiet.

– Min bakgrund var naturvetenskaplig, så jag var egentligen inte förberedd på det ekonomiska som fastighetsmäklarutbildningen är, men så började jag göra research och kände att det här är något för mig. Man får hjälpa människor i situationer som kan vara både roliga och jobbiga, när de flyttar ihop och vid dödsfall, och det är varierande. Kontorsdagar, kundbesök och visningar i kombination med försäljning, och även byggnadsteknik och arkitektur som jag tycker är väldigt intressant. Så jag såg att det var mycket av många olika världar i det här yrket.

Sagt och gjort, Kristin Bryntesson lämnade hembyn Mangskog för Karlstad och utbildningen till fastighetsmäklare direkt efter gymnasiet 2008.

– Men när jag var färdig 2011 kände jag mig inte tillräckligt erfaren, så jag började jobba på bank istället. Där var jag bolånehandläggare i några år och trivdes väldigt bra, och det jag inte visste då var att jag samlade på mig mycket bra erfarenheter och ett stort kontaktnät på köpet. Jag förstår hur banken tänker och jobbar.

Men hon kände sig fortfarande inte riktigt redo för mäklaryrket utan ville hellre se lite av omvärlden, så efter att ha fått tjänstledigt i ett år packades väskan för en flytt till London och engelskastudier.

– Vi bodde fem svenska tjejer på 50 kvadrat med ett enda badrum som förstås hade heltäckningsmatta. Samtidigt sökte jag en massa jobb, min engelska var inte superbra men jag lärde mig massor – läste gratistidningar högt för mig själv på tunnelbanan. Som tur är är det ingen som tittar på en där, alla är i sin egen värld…, säger Kristin Bryntesson och skrattar åt minnet.

Efter flera intervjuer och ett bakslag på en rekryteringsfirma som blåste henne på lönen så kraftigt att hon nästan tvingades åka hem, fick hon till slut plats på en mäklarfirma som assistent.

– Det var första gången jag fick uppleva en riktig blåsning och jag var så besviken, men det var en läxa. I sista stund blev jag tillfrågad om att gå på intervju på en mindre mäklarbyrå som visade att mäklarbranschen inte behöver vara en sekt där alla tävlar mot varandra. Jag hade tidigare varit på intervju med en av de stora och blev chockad, de hade massanställning och samlade oss i ett rum, sa i princip ”1, 2, 3 – nu ska ni försöka hitta en av cheferna och göra intryck”. Det var en väldigt märklig upplevelse och gjorde mig skeptisk mot hela branschen.

Men den nya, mindre byrån visade att de brydde sig om sina anställda, cheferna engagerade sig i sin personals utveckling och dilemman, så Kristin Bryntesson fick se en bättre sida också.

Vilka skulle du säga är de största skillnaderna mellan Storbritannien och Sverige?
– Det är extremt annorlunda, även om jag var assistent där. De har köpemäklare och hyresmäklare – det är vanligt att köpa en bostad i spekulation och hyra ut, och då sköter byrån även uthyrningen. Dessutom är man oftast inte ensam mäklare om ett objekt utan två eller tre som konkurrerar om att sälja samma bostad samtidigt. Vi hade ganska små områden, begränsade kvarter där vi jobbade, så det handlade mycket om relationsskapande med återkommande kunder.

Hon berättar att de skrattade åt henne när hon berättat att hon studerat på universitetet i tre år för att bli mäklare, eftersom de själva bara har några veckors utbildning.

– Skillnaden är att mäklarna i England inte gör de juridiska bitarna som att skriva kontrakt, utan det gör jurister som köparna och säljarna anlitar själva, även om vi förstås kunde rekommendera någon vi kände.

Tjänstledigheten var på ett år, och dessutom hade Kristin Bryntesson träffat sin nuvarande sambo innan hon åkte. Han var uppmuntrande hela vägen och de hade distansförhållande med romantiska träffar i Rom, men när året började närma sig sitt slut skickade han en annons om att de sökte mäklare på en byrå i Karlstad.

– Han undrade diskret ifall jag inte skulle ta och söka det. Och ja, då hade jag gjort utbildningen, samlat erfarenheter från bank, testat på London och olika arbetsklimat och fått roa mig, så jag var redo. Någonstans trodde jag hela tiden att jag nog kommer att mäkla så länge jag överhuvudtaget kan jobba, för att det är ett fruktansvärt roligt yrke, men ville inte börja utan att jag provat annat först och hade något att jämföra med.

Hon registrerade sig 2016, sökte tjänsten, och fick den.

Minns du din första förmedling?
– Mitt första uppdrag var faktiskt sambons kompis som anlitade mig, det var en etta. Han visste att jag var helt ny men gav mig sitt fulla förtroende, och han har låtit mig göra det igen så jag antar att han var nöjd – och vi är fortfarande vänner. Haha.

Kristin Bryntesson har bytt arbetsgivare en gång som mäklare, och är nu anställd på Fastighetsbyrån med provisionslön.

Hur mycket tjänar du?
– I relation till hur mycket jag jobbar tycker jag att jag tjänar bra. Det är lite det som är tjusningen, att jobba smart istället för att jobba mycket, och att du kan påverka hur mycket du ska tjäna. Dessutom varierar det ju genom karriären – när jag började hade jag inga barn och inget bolån och kunde jobba hur mycket som helst, och ville det också för att det var så roligt. Men jag fick också med mig från min första arbetsgivare att när man jobbar hårt måste man också vara ledig hårt, och de föregick med gott exempel och tog själva ordentligt ledigt. Då håller man i längden, och det är viktigt, särskilt nu när jag har familjen och det där bolånet att ta hänsyn till.

En sak hon säger har hjälpt henne mycket var att hennes chef Thobias Green uppmuntrade henne att skaffa en mentor. Kristin Bryntesson hade berättat hur inspirerad och imponerad hon var av en kvinna i organisationen, Pia-Lotta Svensson.

– Han sa, jag tycker att du ska fråga om hon vill vara din mentor, och att han själv hade mentorer. Så jag ringde henne och sa helt enkelt att jag är ett fan och att om hon hade tid och möjlighet skulle jag gärna ha några minuter på regelbunden basis för att få coachning. Det som är speciellt med henne, förutom att hon har presterat extremt bra under väldigt lång tid, är att hon blev mäklare när hon hade småbarn, och eftersom jag var på väg in i en sådan fas ville jag ta reda på hur hon hade lyckats med det. För tyvärr ser det ut så i branschen att många nyblivna föräldrar, framför allt kvinnor, slutar jobba efter att de fått barn. Och det tycker jag är så oerhört sorgligt.

Pia-Lotta Svensson pratade mycket om sin ledstjärna struktur, och det har Kristin Bryntesson tagit till sig. Att till exempel kunna börja jobba tidigt för att kunna hämta sonen på förskolan tidigt, och sedan jobba någon timme till när han lagt sig. Att våga säga att man vabbar, eller att förskolan är stängd, så att man är ledig. Hittills har hon aldrig fått någon negativ reaktion från kunder.

– Nej, snarare tvärtom, de är glada att jag har ett liv utanför jobbet också. Det gör att jag när jag är på jobbet fokuserar jag på att jobba, och när jag är ledig fokuserar jag på att vara ledig. Med en fot i varje värld blir inget riktigt bra.

Kristin Bryntesson menar att det borde vara optimalt för mäklare att ha barn eftersom yrket är så flexibelt, men erkänner att det hjälper att ha en förstående partner och familj i närheten som stöttar. Hon tror också att det behövs en större grundtrygghet för mäklare så att de vet att räkningarna kan betalas varje månad.

– Men inte ta bort incitamentet som det provisionsbaserade ger, för det är motiverande och givande att se att när jag presterar så ökar min inkomst. Grundtryggheten behövs för nyanställda, eller när man kommer tillbaka från sjukskrivning eller föräldraledighet. När man måste börja om ska man kunna fokusera på att få igång verksamheten och inte behöva stressa över noll kronor i inkomst – det är det som gör att många slutar.

Vad vill du se hos en potentiell arbetsgivare?
– Engagemang och att de lyssnar på sina medarbetare. Samarbete är viktigt. Här i Sverige har jag känt så stor trygghet hos arbetsgivarna att jag vet att jag kan ringa dem när det krisar, de stöttar till 100 procent. Men också att de tror på ens förmåga, att man kan lösa det mesta själv medan de finns där som bollplank när det behövs.

Trivs du med hur du har det nu, eller önskar du något annat?
– Jag trivs jättebra här i Karlstad och vill definitivt bo kvar på Hammarö. Trivs också väldigt bra på firman, jag tycker att den har en fantastisk kultur som jag inte upplevt på något annat ställe tidigare även om jag trivts ändå. Det här är något unikt jag vill vara med och värna om och fortsätta bygga på, så ambitionen är att vara kvar och växa med företaget.