På lördag fyller Justus Wahlström 71 år, och man kunde väl tycka att han förtjänar pension efter 49 år som mäklare. Men han vägrar – det är det bästa han vet. Genom åren har han dock varit med om allt från kartellbildning till lotteri av husköp och fräcka låneerbjudanden från mäklarna själva.
Och nu får han umgås med sönerna som kommit att jobba på samma kontor han varit på hela sin karriär, Carlsson Ring.

Justus Wahlström. BILD: Carlsson Ring

Justus Wahlström blev mäklare redan 1972, och har alltså varit med ett tag. Men han registrerades först 1995.

– Ja, det fanns inget krav på registrering innan dess. Det var ganska mycket hej och hå och cowboys i branschen på den tiden, fast jag har aldrig räknat mig till dem. Vi som varit yrkesverksamma i många år fick göra ett enkelt test och dispens att fortsätta, istället för att gå de formella utbildningarna som krävs i dag. Annars hade vi ju i princip fått yrkesförbud.

Han halkade in på mäklarbanan av en slump, men sällan har något passat bättre. Innan dess hade han pluggat till ingenjör och läst ekonomi, samt jobbat på verkstad ett år när han var sexton.

– Jag sökte jobb allmänt och av tillfälligheter hamnade jag på Carlsson Ring. Det var ingen på den tiden som liksom sökte ett mäklarjobb, men jag ville ha ett bra jobb och det fick jag – jag hamnade på rätt ställe från början. Och det var inte bara fastighetsförmedling utan jag var auktionsutropare på lantbruksauktioner, ända fram tills att pandemin slog till. Det är synd för det är jättekul.

Minns du din första fastighetsförmedling?
– Ja, det var nog i december 1972 vid Elinge såg i Norduppland. Det var roligt för han som sålde hette Alf Inge Vidar (alls inget vidare)… hehe. Jag hade jobbat i två dagar på Carlsson Ring och var helt ensam på kontoret. Chefen hade åkt på semester till Kanarieöarna och lämnat mig kvar.

Justus Wahlström klarade dock elddopet och har sedan dess förmedlat över 5000 fastigheter. Efter 29 års anställning tog han år 2000 över hela företaget, som nu är ett familjeföretag han har med sina tre söner.

– Vi är ett litet företag så det är stor aktivitet. Här är det bara jag och sönerna och sen har vi tre väldigt duktiga damer på enmanskontor i Norberg, Hudiksvall och Sundsvall. Mina grabbar har läst både juridik och mäklarutbildning – jag brukar säga att de har utbildningen och jag har inbillningen. Men det är ett bra samarbete med en bra kombination.

Hur skulle du säga att mäklandet förändrats genom åren?
– Ojojoj. Störst är nog försäljningsmetoden med budgivningar. Då var det fasta priser på allt. Det är nästan så att jag själv undrar hur det gick till… först till kvarn och om det kom tio samtidigt kunde det till och med bli lottdragning. Men det vanliga var att ta allas uppgifter och ringa säljaren som fick välja. En gång var jag med om att säljaren valde en köpare bara för att de hade en så trevlig hund. På den tiden gick det knappt heller att låna pengar, bankerna hade oerhörda restriktioner. Så det är en jätteskillnad. Det har blivit väsentligen bättre i branschen sedan registreringen

Han säger att det då inte fanns något förbud för mäklaren själv att låna ut pengar.

– Min chef hade en pensionsstiftelse och lånade ut med skyhög ränta, men inflationen gav ändå köparna en bra affär.

Det fanns också en riksprovisionstaxa – det kostade fem procent att förmedla en fastighet. Så mäklarna bildade kartell för att ingen skulle pruta. Att välja mäklare för priset var alltså inte ett alternativ, berättar Justus Wahlström och skrattar.

– Fantastiskt, eller hur!

Att mäklare nu får jobba hårt för att upprätthålla ett gott rykte kan ha en del att göra med hur vilda västern det var när branschen var ung.

– Jag vet en mäklare som köpte ett flertal ruttna torp i Sverige för 5000 kronor styck, målade framsidan och sen satt i foajén på Grand Hotel och sålde dem för 30-35 tusen styck. Kallades för tomtjobbare på den tiden, det finns inte längre. På sjuttiotalet var fastighetsmäklare det värsta man kunde tänka sig, man betraktades närmast som kriminell, men så dåligt är inte ryktet längre. Det blev en bra sanering i branschen när kraven kom.

Förutom att branschen sanerats har också marknaden förändrats. Tidigare bodde folk kvar i sina villor i femtio år, och från att det i Uppsala när Justus Wahlström började fanns 25 fastighetsmäklare finns det där nu över 170. En liten bransch som vuxit.

– Det är helt ofattbart för mig att det finns så många mäklare. En sådan otrolig skillnad på hur det har blivit.

Själv har han varit trogen Carlsson Ring hela vägen.

– Visst noterar jag att andra hoppar av och på hela tiden, men det här är ett företag där man trivs och är kvar. Min chef som var född 1925 började när han var fjorton och jobbade fram till år 2000, men han är borta nu.

Det finns trots alla förändringar förmodligen fortfarande ganska många mäklare som skulle hålla med Justus Wahlström när han säger att mäkleriet mer är en livsstil än ett jobb. Även om han lugnat sig nu så kunde det handla om 80-timmarsveckor och 6000 mil i bil om året. Visningar på helgerna.

– Står man inte ut med det ska man inte hålla på med det. Jag träffade en ung mäklare på Lidingö som slutade efter två år och undrade hur jag stod ut. Men folk måste ju få tag i en.

Har du gjort fel någon gång?
– Det har jag säkert, det vore ofattbart konstigt om jag inte gjort det. Men jag har alltid rett ut eventuella kontroverser och har inga erinringar eller varningar. Så klart finns det folk som är idioter men då är det bra att hänvisa till kundombudsmannen på Mäklarsamfundet som rett ut många problem för mäklare i svårigheter.

Han minns en gång under kraschen 1993 där en köpare med aktier för åtta miljoner kronor köpte en gård för sex av dessa, och när han skulle betala var aktierna värda två miljoner.

– Men det löste sig. Det är väldigt sällan vi har problem i vår affärer, vi vet ju ungefär hur vi ska undvika dem.

Apropå pengar, hur mycket tjänar du?
– I dag har jag en inkomst på 18 000 kronor i månaden brutto. Men då får jag ju också allmän pension som jag började ta ut för två år sedan, den är 25 000 i månaden, säger Justus Wahlström men är noga att påpeka att han aldrig fått ersättning i form av provision, utan det har gått till företaget.

– Jag har alltid haft fast lön i hela mitt liv oavsett hur mycket jag sålt, och jag tycker mig se att det har börjat komma tillbaka lite nu. Det är en trygghet, men samtidigt har man ett ansvar att se till att göra skäl för lönen. Nu behöver jag inte mer, jag är ensamstående och har inga lån på gården.

Du tycks trivas med detta – ingen ledig pension i sikte?
– Förmånen i Sverige är att man har rätt att fortsätta arbeta även om man tagit ut pensionen, och jag har inga planer på att sluta. I synnerhet efter att jag för fem år sedan blev änkeman – efter 49 år försvann hustrun och det är det sämsta som har hänt i mitt liv. Att jobba har inte ett dugg med pengar att göra, det har räddat mig. Nu får jag träffa mina söner varje dag, och jag har sex barnbarn som är toppen.

På fritiden odlar Justus Wahlström grönsaker – fler än han behöver – och meckar en del med sina fordon. Han har också totalrenoverat sitt hus, vilket gjordes på nätterna när han var ung och tog tre år.

– Alltid när jag kommer hem på kvällarna i maj och juni går jag raka vägen till trädgårdslandet och tittar på alla blommorna. Då njuter jag. Och så börjar jag varje dag med att gå sex kilometer, det är otroligt bra, jag rekommenderar det till alla kollegor. 365 dagar om året och jag har aldrig varit sjukskriven, inte en enda dag.

FAKTA

Namn: Justus Wahlström
Ålder: 71 år 6 februari – på lördag
Bor: På en gård mellan Uppsala och Enköping, jordbruksfastighet med spannmål
Familj: Änkeman sedan fem år, tre söner som alla jobbar på mitt kontor, två är mäklare och en är marknadsförare.
Arbetsplats: Carlsson Ring sedan 1972, samma firma hela vägen.
År som mäklare: 49, men registrerad sedan 1995 när det blev lag.
Det här gör jag på fritiden: Meckar med mina veteranbilar och odlar grönsaker. Ställer just nu i ordning en gammal skoter att ha till våren.