Ett stöd till bosparande skulle öka sparandet bland unga med 20 procent. De med lägst inkomst skulle relativt sett spara mest. Och tiden att spara ihop till kontantinsatsen skulle minska med i genomsnitt två år i Sveriges 20 större städer. Det visar en ny rapport som analysföretaget Prognoscentret gjort på uppdrag av HSB Riksförbund.

– Nu när ännu ett amorteringskrav precis börjat gälla är det hög tid att hitta hoppfulla reformer som river murarna för de som står utanför bostadsmarknaden. Mycket tyder på att ett stöd till bosparande ärett viktigt steg i det angelägna arbetet, säger Anders Lago, förbundsordförande HSB.

Rapporten ”Spara eller slösa – ungas inställning till ett avdragsgillt sparande” utgår från en opinionsundersökning bland 18-29-åringar i Sverige. Totalt har 782 personer svarat. I rapporten undersöks attityden hos unga vuxna till ett avdragsgillt bosparande av norsk modell, samt vilka kostnader ett sådant system skulle innebära för staten.

Rapporten visar att intresset för ett avdragsgillt bosparande är stort bland unga vuxna, och att det totala sparandet skulle öka påtagligt. Särskilt noterbart är att de med lägst inkomst uppger att de, relativt sett, skulle spara mest.

– Det mest glädjande med den här rapporten är att så många unga uppger att de skulle spara mer. Och att de med lägre inkomst faktiskt är beredda att spara mest, relativt sett. Det visar att ett stöd till bosparande har stora möjligheter att gynna många människor som numera inte har råd att köpa en egen bostad, säger Anders Lago.

Om ett avdragsgillt bosparande infördes idag skulle kostnaden för staten uppgå till cirka 2,1 miljarder per år. Ett system med startlån, även det av norsk modell, skulle ytterligare underlätta inträdet på bostadsmarknaden och exkluderat för mindre administrativa kostnader skulle det inte kosta något för staten, utan endast innebära en högre självfinansierad upplåning.

Ett stöd till bosparande, kombinerat med startlån, skulle minska tiden markant för att spara ihop till en genomsnittlig 1:a på 30 m2 i tjugo större kommuner. I genomsnitt skulle det, givet vissa antaganden, gå två år snabbare att spara ihop kontantinsatsen. I Stockholm skulle det ta längst tid, 20 år, följt av Uppsala, 14 år, och Göteborg, 13 år. I Borås, Kristianstad och Nyköping skulle det endast ta tre år att spara ihop till kontantinsatsen.

– Under alldeles för lång tid har staten låtit de boende stå för i princip hela finansieringen av boendet. Alla reformer måste naturligtvis finansieras, men den här rapporten visar att vi kan åstadkomma mycket för en ganska liten peng. Nu är det upp till den politiska viljan, säger Anders Lago.